Jag tycker verkligen om att träna lydnad, ju svårare moment desto roligare. Jag älskar att finslipa momenten för att försöka att få dom så perfekta som möjligt, men det är i princip omöjligt att träna lydnad med Mr M nu förtiden så det känns jätte tråkigt! I och med att vi har så problem med hans pip så när vi väl tränar lydnad så ligegr fokuset på det och inte på att finslipa små detaljer eller ens köra moment. Jag är väldigt avundsjuk på er alla som INTE har PIP hundar!!tänk vilken tid ni som ni verkligen kan lägga ner på lydnadsträning!och inte på pip-träning..........

......I och med att lydnaden känns så motig som den är så har jag tappat sugen att träna lydnad. Det var länge sen vi tränade lydnad på riktigt. Gud vad jag verkligen kan sakna att känna det där "ruset" efter att lyckat lydnadspass!jag kommer inte ihåg senast jag kände så:-( Och vad jag verkligen kan längta efter att få gå ut och träna lydnad utan att tänka på det där jäkla pipet.........

........det blir verkligen som en ond cirkel det där med pipet.......jag är verkligen lugn nu förtiden.......när jag ska vara så lugn så blir jag nästan velig, vilket säkert gör Mr M ännu mer osäker på vad jag vill att han ska göra......i och med att jag inte kan träna lydnad på riktigt så känns inte träningen någe rolig vilket gör att vi knappt tränar lydnad fast jag vet att vi borde träna för att få till pipet, men jag vill inte träna om jag inte känner för att träna för då blir det ändå inget bra........det hela blir bara en ond cirkel och inte vet jag om vi har gjort några framsteg direkt?!......

..........Jag skulle bara vilja träna lydnad utan att behöva tänka på pip!men det kommer ju inte bara att försvinna av sig själv direkt så jag får väl se vad vi hittar på?......Det har liksom blivit en ond cirkel eftersom det känns som att det är väldigt långt kvar innan vi kommer att hitta tillbaka till det som vi en gång hade, när allt bara klaffade, när det var roligt och när Mr M och jag hade ett bra samarbete som jag inte vet vart det har tagit vägen?.......

......Lydnaden går inte bra, men desto bättre går specialmomenten som söket, uppletande, spåret:-) så jag får väl vara glad åt det:-). Men gud vad jag längtar efter att kunna köra lydnad på riktigt! Ja jag vet att det skulle inte vara roligt att träna hund om det inte fanns några motgångar, men pip är en väldigt jobbig motgång! Jag skulle kunna ta vilken motgång som helst bara jag slapp pipet!.....

........Jag kanske måste tänka om helt......jag kanske måste lära om allt han redan kan från början utan pip med bra fokus?.....se det som en ny inlärning med rätt fokus och utan pip innan jag sätter på kommandot......ska jag behöva lära om allt?.....det kanske är det lättaste?......att lära om allt och att öka ut väldigt successivt så att han känner sig säker på det han ska göra och vet hur momentet ska utföras alltså utan pip.......hmmm det tåls att fundera på?......jag testade lite med bla fritt följ inomhus idag att tänak ny inlärning och det gick riktigt bra!så det kanske vore något?........

.......känner att det ska bli roligt med Frida helgen som kommer så att jag får ny inspiration!känns som att jag inte har någon inspiration alls länge vad gäller lydnaden!......

Puss på er alla!

Jag kände igenom Mirko idag igen för att se om han hade ont någonstans idag eller om jag hittade några fler så, då hittade jag 2 sår i ansiktet på honom. Det är ju så svårt att känna när han har så mycket päls, men idag så kände man där "vätskan" hade torkat till sårskorpor. Jag vet ju inte om han har några fler sår just eftersom han har så himla mycket päls men han verkar ju inte lida så det är nog ingen fara. Ja 3 sår fick Mirko från gårdagen.....2 i ansiktet och ett under halsen.

Det känns lite bättre idag. Jag tyckte att Nettan skrev en bra kommentar som faktiskt stämmer bra!........ "Risken för slagsmål finns alltid. Att det sen bara säger pang och är ett faktum är ju något man är medveten om, men inte tror ska hända.  Men, allt gick ju bra, och man lär sig alltid något av situationen"................

Och visst är det så, risken för slagsmål finns alltid. Mirko och Nick har ju accepterat varandra och vi kan ha dom lösa bara de inte tar kontakt med varandra så självklart visste vi att chansen att det kunde bli slagsmål fanns i och med att de inte älskar varandra men de har lärt sig strunta i varandra. Men som sagt man tror ju inte att det ska hända, man tror ju att det alltid ska gå bra. Tyvärr gjorde det inte det denna gång, fast det hade ju kunnat gå ännu värre. Det här är ju tyvärr den bistra sanningen som man kan utsättas för när man har hund och framför allt en hanhundar. Jag har ju sluppit få ta del av denna bistra verklighet/erfarenhet tidigare då min älskade Musse gick ihop med allt och alla! Det skulle aldrig ha blivit ett slagsmål där inte.