.....jag läste mitt inlägg som jag skrev imorse, jag måste bara förtydliga att jag unnar er alla, all framgång som ni har fått!så att ni inte tror något annat! :-)Jag blir bara lite bitter ibland, skulle vara roligt att få lite medvind i seglet emellanåt, men jag kan inte annat än att tro att det kommer vi få i framtiden annars skulle vi lika gärna kunna lägga av.

Nu ska jag ta tag i min del av det hela. Min pappa jobbar ju med mental träning på heltid så det kanske är dax att jag tar tillvara hans kunskap och förbereder mej bättre mentalt inför tävling. Detta kan oxå vara ett steg i rätt riktning eftersom Mirko är så himla lätt påverkad av mej. Antingen så får jag inte bli det minsta nervös eller så måste jag lära Mirko att fungera på banan fast jag beter mej konstigare än vanligt:-)och då tror jag att det är lättare att ändra mej själv:-)

Som ni märker så tappar jag inte motivationen speciellt länge:-)det är bara på det igen. Fokuset ska nu ligga på mental träning och tävlingsmässig träning med folk på båda sidor om mej och Mr M när vi kör, eftersom det är det svåra för honom.

.....ja som ni har läst så har jag å Mr M gjort riktiga framsteg, vilket känns super skönt!:-) med tanke på att jag har haft motgångar med denna hund i över 1år. Vi har gjort framsteg så att vi klara flera moment på rad utan pip, klarar flera moment med kommendering utan pip.

Igår träffade jag Helen, Åza och Thomas på Haninge BK. Jag tänkte att vi skulle avancera ytterligare genom att få kommendering och att några stod tätt in till oss eftersom det är något han har svårt med och sen att vi skulle köra hela lägre lydnaden. Jag har märkt i och med våra misslyckade tävlingar att han har svårt när det står folk på båda sidor om honom, då blir han orolig och pipig. Lydnadstävlingarna har ju gått bra och det tror jag beror mycket på att där står domaren bara på en sida och det har vi tränat mer på. Men det blev ju självklart ett alldeles för stort steg som vi tog med gårdagens träning!som jag insåg i efterhand.

Jag skulle antingen har börjat med att dom stod väldigt nära men bara kört ett moment sedan belöning eller någon del av något moment sedan belöning eller så skulle dom har fått stått längre ifrån och att jag skulle ha kört flera moment, men det är lätt att vara efterklok och det är väldigt lätt att avancera för fort. Jag tyckte att Mr M borde ha klarat av det vid det här laget, men i efterhand så inser jag att det blev för stort steg för Mr M att ta. Igår kändes det för jävligt!det kändes som att vi var tillbaka till ruta 1 för 711 gången det senaste året! Jag hoppades och trodde helt allvarligt att vi skulle kunna tävla om 1 månad i och med att vi har gjort sådana framsteg vad gäller pipet, men nu känns det som att det är långt kvar tills dess:-( Det är bara att ta tag i nästa problem!Suck! Ytterligare problem! Vi verkar få alla motgångar medan andra får framgångarna!

Jag måste erkänna att jag motivationen tryter när jag stöter på motgång efter motgång. Jag skulle ju bara vilja tävla, så mycket tid som jag lägger ner på träning så tränar jag ju inte bara hund för att träna utan jag är ärlig och skriver att jag tränar för att kunna tävla annars skulle jag inte lägga ner så mycket tid som jag gör!

Det har varit mycket positivt i bloggen den senaste tiden, men i och med att jag har haft så mycket motgångar med Mr M det senaste året så kan en sådan liten sak som igår kännas som att himlen ramlar ner och motivationen försvinner. Men den kommer igen!:-)

Idag ska det tittas på skyddstävlingar på klubben, roligt! Jag håller tummarna för Vera som tävlar elit skydd idag!